Söndag, dag 206

Skrev ett inlägg i fredags, men det funka ju inte så här kommer väl ett nytt då..

Den här veckan har varit ganska körig, har haft finals, så det har vart mycket till
att plugga. Fick 4 A:s och 1 B så är rätt så nöjd ändå. Måste nog har varit min enklaste
trimester, då jag hade typ 2 seriösa finals. 

Har på nåt vis inte alls haft en bra vecka, eller den har inte vart dålig men har på nåt
vis bara börjat tänka sjukt mycket. Jag tänker varför är jag inte lika cool längre, som
jag var när jag först kom hit? Inte alls brydde mig om vad andra tyckte om mig, jag
var så stark. Nu är jag helt plöstligt tvärtom, varenda sak jag får emot mig får mig
att må skit dåligt. Helt plöstsligt bryr jag mig massor om vad andra tycker. Ändå försöker
jag hålla min starka och självständiga roll. Det kan nog bero på att jag åker om tre
månader och jag vill att folk ska bry sig för jag vet att jag kommer bry mig. Jag vill
att folk ska sakna mig för jag kommer sakna de.

Jag vet inte, men jag har även funderat på om jag ändå när allt kommer kring om
det inte skulle vara väldigt skönt att komma tillbaka till Sverige, även om mitt hjärta
fortfarande är här i USA. Men att få sitt eget rum tillbaka, lite privacy, leva med sina
svenska föräldrar, även om jag verkligen älskar att bo här, så saknar jag mitt svenska
hem väldigt mycket. 

Sen börjar det bli vår och då blir jag alltid så himla emotional. Glad och ledsen på samma gång,
utan att veta varför. Kär och galen! Kär.. Nemen usch, hur ska det gå då? Alltså jag vet
inte riktigt, men jag är redo att åka hem men på samma gång inte. Mitt hjärta vill stanna
kvar men min hjärna vill åka hem. 

Har två helt sjuka veckor framför mig sm jag verkligen ser fram emot, som kommer få mig
på andra tankar. Åker till Salt Lake för en shopping helg med mina favvo brudar, sen äre
solo district, sen är det tour. Får ju heller inte glömma nämna mitt första track meet. Ska
tävla i höjdhopp, 100m och 2 till saker.. Vet dock inte vilka, men det kommer bli hemskt!



Kommentarer
Postat av: Alexander Widén

kämpa på fanny vi här i sverige saknar dig me och de kommer att bry sig när du åker hem och de bryr sig säkert mer än du tror :)

2012-03-16 @ 22:56:29
Postat av: Jennifer

Fanny, sometimes I think you kid yourself. You are one of the strongest, most personable, strongest people I know. When I first met you, your strength scared the crap out of me. We will miss you when you go. I will probably cry too. But this is your moment, don’t give up yet, just keep being yourself and have the time of your life!!!

2012-03-18 @ 05:32:30
URL: http://fred

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0