My life as an American

I vanliga fall, när man bestämt sig för en förmedling, får man göra ett

regions- eller statsval. Men jag bestämde mig så sent så för min del

fick jag nöja mig med det jag blev tilldelad. Och sannerligen, Idaho,

kommer nog bli riktigt bra!

Men nu var det en vääääääääääldans lång väntan, fick några brev,

telefonsamtal och mejl hit och dit. Var på ett möte dessutom, där några

barn redan fått sina familjer, men inte jag.. Tillslut, efter en hel del

väntan fick jag, den 25e juli en välkomstfamilj.

En välkomstfamilj är en familj som inte riktigt är den riktiga värdfamiljen,

utan en familj som man får bo hos tills den riktiga familjen är helt klar.

I mitt fall för att jag ska komma in i skolan och lite så.

Så jag kommer alltså att åka den 18e, alltså nästa torsdag, till Blackfoot, Idaho.
Som för övrigt verkar vara ett jätte vackert ställe med jätte mycket vacker natur,

dock är klimatet som Sveriges så inget bikini-året-om här inte!

Känslorna so far, måste jag säga är.. inga. Jag har varit både rädd, nervös, glad,

exhalterad, förväntansfull.. Men nu, har kan jag verkligen inte sätta fingret på det.

Så en vecka innan jag åker till andra sidan jorden ett helt år, är jag varken nervös

eller rädd eller exhalterad. Kanske inte riktigt har fattat att jag ska åka..

Jag är bara helt säker på att jag måste hinna göra en massa saker innan jag åker,

dels träffa massa vänner men också handla allt jag vill ha med mig. Fullbokat schema!

Nemen okej, tror väl det var det jag ville ha sagt!