My life as an American

borde man tänka på va alla andra missar som inte åker. Jag kommer

vara ett helt år på andra sidan jorden, klart man har sina regrets..
Men jag tror att egentligen så är jag bara rädd.

Det man har här hemma är ju det "normala", allt annat är läskigt.
Jag vet när jag ska gå upp på morgon, jag vet vad som förväntas

av mig, jag vet vilka kläder man kan bära, jag vet vad jag ska säga,

jag vet hur jag ska bete mig i olika situaioner.

Men nu.. Nu kommer jag till en helt ny värld. Där inget av det "normala"

funkar, där jag måste bygga ett nytt "normala". Jag har ingen aning om

vad som förväntas av mig, jag har ingen aning om vad jag kan ha på

mig och inte, tänk om ingen kommer förstå mig, hur ska jag förklara

för frisören hur jag vill ha det? Alla dessa frågor.

Det är 4 dagar kvar.. och jag känner att lämna alla dessa underbara människor

här, kommer bli så svårt. Men så slår det mig att dessa undebara människor

alltid kommer förbli underbara, var man än befinner sig. Om jag lämnar de med

känslan att jag är en lika underbar människa som de, kommer det att stanna här

och jag kommer vara precis lika underbar när jag kommer tillbaka.

Så då återstår bara alla dessa frågor, som jag om 4 dagar kommer ta reda på,

det ska bli så spännande!